Man ska inte kolla på romantiska komedier när man redan är lite deprimerad över att man inte har någon kille. Såg precis "Letters to juliet" which by the way is a really good movie. Det hjälper ju inte direkt heller att en av mina kompisar har en crush på någon som hon faktiskt vågar prata med. VARFÖR ÄR JAG SÅ MESIG?! Jag tror faktiskt att jag har ett svar på den frågan. En tjej i min klass sms:ar, ringer och faktiskt pratar med den killen hon gillar (vilket råkar vara samma kille som jag råkarr gilla). I just don't really feel like I have a shot. I mean, he knows her now, he bearly knows me and she's more experienced than me,

 

Okej, i'm gonna be totally honest nu!
På en fest jag var på förra fredagen träffade jag en kille som jag (och flera andra tjejer i min klass) pratade med, MYCKET och han är jätte trevlig, söt och allt det där och nu tror min kompis att jag obsessar över honom. Am i? Varje gång han är inne på facebook funderar jag på ifall jag ska chatta med honom och när jag ser honom i skolan (ja, vi går på samma skola) blir jag helt nervös ifall han kommer känna igen mig. På festen denna fredagen kysste han en av mina klasskamrater men när hon berättade det blev jag bara så glad för hennes skull för det verkar som hon gillar honom och hon var så lycklig när hon berättade det för mig och en annan klasskompis. So, am I obsessed? Does that still mean that I like him? I'm not good at liking people cuz' i never know what to do. I normally just do nothing about it until my feelings vanish...
And there we have the reason why i've never kissed anyone or had a boyfriend!

Jag vet verkligen inte varför, jo det gör jag, men jag har blivit helt galen i pjäsen "Romeo & Julia". Jag har aldrig riktigt tyckt om den sådär jättemycket men i somras läste jag boken "Julia" av den danska författarinnan Anne Fortier. Den boken är fruktansvärt bra!